Om Tida

Jag har alltid varit usel på att fylla i tid och material. Inte för att jag är lat — utan för att appen vi använde inte var byggd för hantverkare. Tjorviga menyer, fem tryck för det enklaste. Varje gång fick jag stanna upp och tänka. Det satt aldrig i ryggmärgen — inte som när du öppnar vilken app som helst i fickan och bara gör, utan motstånd.

Till slut tänkte jag: det kan väl inte vara så svårt? Jag frågade chefen vad vi betalade. 200–300 kronor. Per användare. Varje månad. Vi gjorde upp: bygger jag något bättre byter vi — och jag halverar priset.

Sagt och gjort. Det blev svårare än jag trodde, mest för att jag inte kan låta bli att göra saker ordentligt. Hellre några få funktioner som sitter perfekt än en massa som nästan funkar.

Så jag gick igenom varje funktion och varje tryck, och slipade tills flödet sätter sig i muskelminnet. Allt känns likadant, oavsett vad du gör. Och jag jobbade tätt med kontoret för att lära mig vad som faktiskt behövs — och vad som bara är brus.

Resultatet är det jag ville åt från början: du öppnar appen och bara gör. Inga omvägar, inget att avbryta för. Tid och material, utan krånglet.

Jag är stolt över Tida — inte över att det funkar, utan över hur bra det faktiskt blev.